Den vår den svage kallar höst?

Vårväder, varmt, en och annan växt har börjat blomma och så tror man att det är vår. Tills en meteorolog ledsnar och meddelar att det inte kan bli vår innan det har varit vinter. Logiskt, i och för sig själv, men om det inte blir någon vinter i år?

Kommer vi inte att få någon vår? Eller någon sommar?

Ett foto från början av förra seklet

Min farfar, Karl Johan, sitter i mitten. Han föddes 1897, så bilden bör vara tagen omkring 1907. sju år innan första världskriget började. Förmodligen så är det taget på mässen, tavlorna på väggen och den något torftiga inredningen ger det intrycket. Det är taget av en professionell fotograf, originalet har en stämpel från en fotograf i Stockholm.

Det är en mycket märklig bild. Alla sex tittar åt var sitt håll, eller två av grabbarna tittar ner i golvet. Ledsna, uttråkade. Varför togs bilden?

6:e November 2011

Blommade fortfarande den här vackra rosen i Trädgårdsföreningen i Linköping. Hösten har varit varm i år, men rosor i november?

Det var en vacker höstdag, och lite mer fanns det att fota. Stångåpromenaden en stilla höstdag.

Foton ska vara oskarpa

sägs det, numera i det kretsar som säger sig inflytande på sådant.

Så då gjorde jag rätt när jag inte kasserade den här bilden? Tja, är lite kluven, oskarp är den ju, och färgerna är ju fina och man kan ju gissa sig till att det är ett höstmotiv. Men ska jag skicka in den till en fototävling? Nej, den får nöja sig med den här publiceringen.

Fast hur skarpa ska bilderna vara egentligen? Har tittat mycket på analoga bilder, tagna av duktiga fotografer. De har inte skärpan som man har vant sig vid när det gäller digitala bilder. Det är inte oskarpa, men de har en mjukhet som digitala bilder ofta inte har.

Lite försiktig med skärpan ska man kanske vara.

Höstkväll

Höst, höst ska det vara. Men varmt, känns fel. önskar inte att det blir kallt och vargavinter, eller, jo, lite kallt, några minusgrader, lite snö, någon decimeter och så solsken, hela vintern lång. Man får drömma, eller hur?

Så här såg det ut i går kväll, på parkeringen som är mitt favoritfotoobjekt. Lite dis, höstdis, tyst och vackert.

Att spara energi

Går det att spara energi? På det personliga planet är det som att spara tid, ju mer man sparar, desto mindre har man kvar. Sparar man  energi genom att tillbringa en timme i TV-soffan istället för att promenera en timma, man blir bara tröttare, man har mindre energi kvar. Så, då är det klarlagt.

Spara energi, på det stora planet, i den stora världen, fast på individnivå om ni förstår vad jag menar, kan man göra det?

För ett antal år sedan, vi skulle spara energi genom att börja spara på elen, minska elkonsumtionen. Släcka lampor, skaffa energisnålare vitvaror osv. Släcka lampor, det var ju det enklaste. Åtminstone jag började att treva runt i mörker större delen av dygnet, vi bor ju i Sverige. Tittade jag ut genom fönstret, vad såg jag? Mer än någon stackars dämpad gatlykta? Ingenting, mörkt i alla fönster. Kändes mest som om mänskligheten hade gått under och jag hade inte blivit  underrättad.

Blev det mer energi över till annat? Inte en aning. För mig personligen? I pengar räknat, inte mycket. Större delen av tiden så ingick el, vatten och värme i min hyra, nu betalar jag för elen, men inte många kronor i månaden.

Blev det mer energi för mig personligen? Absolut inte. Eftersom större delen av dygnet tillbringades i halvmörker, så var jag aldrig riktigt vaken, trött hela tiden, orkade ingenting, noll energi. Jag fyllde ju aldrig på mitt energiförråd. Som Superman, det är solen och ljuset som laddar mina batterier.

För några veckor sedan så bestämde jag mig. På med lyset. Alla, och då menar jag alla, lampor är tända så fort det börjar bli dunkelt ute.

Lite piggare tycker jag att jag har blivit, jag slår inte i tårna lika ofta nu, jag ser vad som finns på golvet. Framförallt, jag ser hur det ser ut i min lägenhet, riktigt trevligt om jag får säg det själv.

Nackdelen är jag ser all bråte som borde vara någon annanstans, typ Myrorna eller soprummet, men även det är en fördel, all denna bråte, har ju vetat att den fanns där, och tyvärr, bråte i bostaden, bråte i huvudet. Så nu åker en massa skräp ut och det känns bättre och bättre för varje onödig pryl som åker ut.

Höstdusch

Ni vet, den där första duschen på hösten, man är kall och hurven, man har varit ute alldeles för länge i dimmigt och lite småkallt höstväder. och man ställer sig i duschen, riktigt varmt vatten och riktigt länge står man där och blir varm ända in i själen. Och hoppas att bostadsrättsförsäkringen täcker alla fuktskador som uppstår i lägenheten när man har förvandlat ett ordinärt duschrum till en ångbastu.

Ett av hela årets höjdpunkter och anledningen till att man står ut med det som följer sedan, vinter och kyla.

Nackdelen med den här varma och sköna hösten, ingen höstdusch än.

Strike Back 2: Project Dawn

Strike Back 2: Project Dawn visas just nu på Canal+. Såg början på första episoden och tyckte, nja, den serien hoppar jag över, har inte tid med en till och det går så många andra bra serier just nu. Blev sedan sittande i soffan några veckor senare och orkade just inte mycket mer än trycka på fjärrkontrollen, en sådan svacka var det, sådan råkar vi väl alla ut för?

Första sex episoderna fanns på Canal+ Play, såg dem i en följd, så bra är Strike Back. Hyfsat bra story, snyggt filmad, bra skådisar och en handling som inte är speciellt förutsägbar. 

Trailern, bara en föraning om vad som kommer att hända, jag lovar. Händelsen är i stor drag att en hemlig enhet inom brittiska armén, Section 20, måste hitta en en terrorist vid namn Latif, som har hotat med en förskräcklig terrorhandling. Det hela börjar med att ett hotell tas över av en grupp, beväpnad med de vanliga vapnen och sprängmedlen. Bara en stillsam början, jag lovar. Kan inte berätta så mycket av vad som händer, förstör en del av spänningen, men kan avslöja så mycket att Section 20:s medlemmar inte får mycket tid över att återhämta sig efter alla skottskador som de råkar ut.

Damien Scott, amerikan, tidigare medlem i en amerikanska specialstyrka i Irak, som fått ett vanhedrande avsked i samband med att USA invaderade Irak, har sina alldeles egna skäl att ansluta sig till Section 20. En kille med kalla nerver. Det här klippet kommer ifrån avsnitt två, han befinner sig bland gisslan i hoteller som tagits över av terrorister. Missilen som riggas upp, den innebär att det finns inte en chans att det hela slutar på annat sätt än att hotell med gisslan och terrorister  sprängs i luften.

Michael Stonebridge, britt och soldat ut i fingerspetsarna, den som rekryterar Damien Scott till Section 20, korrekt, blivande familjefar, Scotts motsats och komplement. Det här klippet ger en bra bild av de bägge och spelet mellan dem.

Sommarens sista dag, eller höstens första?

Idag så fick kameran inte följa med. Jag hade glömt att mata den, batteriet var nästan slut, och hungrig kamera, den gör inget bra jobb, eller rättare inget jobb alls.

Den här bilden, den tog jag förra söndagen. Har inte en aning om vad det är för blomma, men den växer i Tinnerbäcksravinen, strax ovanför Mahoniadalen. Den är vacker, eller hur?

Tinnerbäcksravinen, den där biten ovanför fallet vid Mahonidalen, den är lite speciell.

Solros, vacker även den.

Solros, som aldrig fick bli vad den kunnat bli. Dålig jord, alldeles för lite vatten, för lite sol och ljus. Ingen kärlek alls. Lämnad att ta hand om sig själv, så gott det nu gå. Den fick komma in i värmen några dagar, fick vatten och lite omsorg. Stäckte lite på sig, men orkade inte mer.

Vacker. Vacker i allt sitt förfall. Stolt.

En solros kan väl inte vara hemsk?

Solros, min egen odling. Från ett IKEA-kit. Varför ska inte växter också behövas monteras?

Fast är det inte en tråkig bild? Utan flugan så hade den varit väldigt tråkig.

En stilla strand

En stilla strand, en stilla kväll. Ljuger kameran igen, eller ska man säga, är kameran ärlig igen? Var det så här mörkt? Var det en hotfull kväll, i ett folktomt område?

Inte hotfull kväll, stilla, mycket folk i närheten, kurs i akvarellmålning snett bakom mig till vänster. Nickebo, kyrkans sommarhem ligger alldeles intill, flera besökare, några familjer som grillar i trädgården. Jag har just fikat, ätit en mycket god blåbärsbiskvi. Mår rätt väl, trivs med livet, ett leende på läpparna.

Ändå så är det så här jag minns den vackra kvällen vid Nickebo.

En av mina grannar

Den här krabaten bodde granne med mig i somras. Den brukade sitta på gräsmattan och äta frukost och kvällsmat, då hade han gräsmattan för sig själv. Den gillade maskrosor, själva stängeln till blomman.

En bekännelse, gräsmattan var lite oklippt i början när jag var i stugan, men den blev klippt. Och då, ingen hare. Istället så såg jag grannräven kliva över gräsmattan ungefär vid sena Rapport, såg den förmodligen inte tidigare eftersom gräset var för högt.

Min sommar, lite till

Min sommar var fridfull, som jag ville ha den. Lugn och stilla i ett Norrland där det inte händer något. Nä, det händer en hel del även där.

Så här lugn kunde det vara. Den här bilden visar en badplats som heter Starred, eller som finns i Starred, nära Gussjö en bit utan för Härnösand. Lugnt, rätt så sent på kvällen, låt er inte luras av ljuset, Norrland, ljust länge på kvällarna. Myggfritt, tro´t eller ej. Några barn och deras mamma var nere på badplatsen, inte badande, men stillsamt lekande, pratande.


Alldeles tyst var det. Vindstilla. Molnen speglas i den lugna vattenytan, bryggan leder ut i vattnet, mot något.

En kyrka någonstans i Sverige

En kyrka, någonstans i Sverige. Egentligen så har det ingen betydelse var, kyrkor har en viss tendens att se likadana ut. Den här hittar man i Stigsjö, strax utanför Härnösand.

Vacker kyrka, den ligger på en liten höjd nära inte en älv, utan en sjö som heter Långsjön. Tyst och vackert. Välskött kyrkogård. 


Ändå så var det så här jag såg den. Öde, en lite hotande himmel. gravstenarna verkar som om de är på väg att sjunka ner i jorden. Den vita, putsade fasaden, stenhård, avvisande, lite som en fästning.


Är det fel på mitt seende, eller fångar kameran hur det verkligen ser ut?