Den här krabaten bodde granne med mig i somras. Den brukade sitta på gräsmattan och äta frukost och kvällsmat, då hade han gräsmattan för sig själv. Den gillade maskrosor, själva stängeln till blomman.
En bekännelse, gräsmattan var lite oklippt i början när jag var i stugan, men den blev klippt. Och då, ingen hare. Istället så såg jag grannräven kliva över gräsmattan ungefär vid sena Rapport, såg den förmodligen inte tidigare eftersom gräset var för högt.
En äldre dam som insett att hon är just, äldre och dessutom rätt så amper. Ständigt förvånad över den bisarra värld som hon vistas i.
onsdag 17 augusti 2011
Min sommar, lite till
Min sommar var fridfull, som jag ville ha den. Lugn och stilla i ett Norrland där det inte händer något. Nä, det händer en hel del även där.
Så här lugn kunde det vara. Den här bilden visar en badplats som heter Starred, eller som finns i Starred, nära Gussjö en bit utan för Härnösand. Lugnt, rätt så sent på kvällen, låt er inte luras av ljuset, Norrland, ljust länge på kvällarna. Myggfritt, tro´t eller ej. Några barn och deras mamma var nere på badplatsen, inte badande, men stillsamt lekande, pratande.
Alldeles tyst var det. Vindstilla. Molnen speglas i den lugna vattenytan, bryggan leder ut i vattnet, mot något.
Så här lugn kunde det vara. Den här bilden visar en badplats som heter Starred, eller som finns i Starred, nära Gussjö en bit utan för Härnösand. Lugnt, rätt så sent på kvällen, låt er inte luras av ljuset, Norrland, ljust länge på kvällarna. Myggfritt, tro´t eller ej. Några barn och deras mamma var nere på badplatsen, inte badande, men stillsamt lekande, pratande.
Alldeles tyst var det. Vindstilla. Molnen speglas i den lugna vattenytan, bryggan leder ut i vattnet, mot något.
söndag 14 augusti 2011
En kyrka någonstans i Sverige
En kyrka, någonstans i Sverige. Egentligen så har det ingen betydelse var, kyrkor har en viss tendens att se likadana ut. Den här hittar man i Stigsjö, strax utanför Härnösand.
Vacker kyrka, den ligger på en liten höjd nära inte en älv, utan en sjö som heter Långsjön. Tyst och vackert. Välskött kyrkogård.
Ändå så var det så här jag såg den. Öde, en lite hotande himmel. gravstenarna verkar som om de är på väg att sjunka ner i jorden. Den vita, putsade fasaden, stenhård, avvisande, lite som en fästning.
Är det fel på mitt seende, eller fångar kameran hur det verkligen ser ut?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

