Ödetorp, övergiven plats. Den här platsen ligger alldeles intill mitt smultronställe. Bilderna är tagna för många år sedan, då kunde man se torpet från stugan, smultronstället. Det kan man inte nu, skogen håller på att ta tillbaka sin plats.1988, så här förfallet var det redan då. Vackert, lite farligt, det ryktades om att ägarinnan sköt efter de som vågade sig fram till torpet. Mådä. Vet inte. Säkert är att hon vaktade sina ägogränser noga. Vi fann vid ett tillfälle en hög med skräp som hon lagt in på vår tomt, tydligen i tron att vi hade lagt det på hennes, så var det inte, hade hon tittat närmare så hade hon sett att förfallet på skräpet visade att det hade hamnat på hennes mark långt innan vi köpte vår tomt.
Lejdan, som en gång fanns. Det går att skymta en lejda bakom de här fins grässtråna, öppet hela vägen upp mot torpet. För att lejdor ska fortsätta att vara lejdor så måste man slå dem någon gång per år. Grannen tog hö, men tyckte att det blev lite magert det hela, så han gödslade. Bättre skörd, men då tyckte ägarinnan att hon ville ha betalt för höet, tidigare så hade grannen fått slå lejdan och ta hand om höet utan att betala för det. Grannen surar helt förklarligt till och slutar att slå, varvid lejdan växer igen.
