söndag 4 maj 2014

Ödetorpet

Ödetorp, övergiven plats. Den här platsen ligger alldeles intill mitt smultronställe. Bilderna är tagna för många år sedan, då kunde man se torpet från stugan, smultronstället. Det kan man inte nu, skogen håller på att ta tillbaka sin plats.

1988, så här förfallet var det redan då. Vackert, lite farligt, det ryktades om att ägarinnan sköt efter de som vågade sig fram till torpet. Mådä. Vet inte. Säkert är att hon vaktade sina ägogränser noga. Vi fann vid ett tillfälle en hög med skräp som hon lagt in på vår tomt, tydligen i tron att vi hade lagt det på hennes, så var det inte, hade hon tittat närmare så hade hon sett att förfallet på skräpet visade att det hade hamnat på hennes mark långt innan vi köpte vår tomt.

 Lejdan, som en gång fanns. Det går att skymta en lejda bakom de här fins grässtråna, öppet hela vägen upp mot torpet. För att lejdor ska fortsätta att vara lejdor så måste man slå dem någon gång per år. Grannen tog hö, men tyckte att det blev lite magert det hela, så han gödslade. Bättre skörd, men då tyckte ägarinnan att hon ville ha betalt för höet, tidigare så hade grannen fått slå lejdan och ta hand om höet utan att betala för det. Grannen surar helt förklarligt till och slutar att slå, varvid lejdan växer igen.



En stad, flera lager, flera tider

En stad, den har alltid flera lager. som min vackra hemstad.   Gammal stad, men det här är en av de nyare delarna. en vackert högt hus, byggt på kvicklera, sådan där som kan få för sig att skicka iväg hus och människor ner i hål av lera. Det ska vara säkert förankrat i urberget, hoppas att det stämmer.

Det höga huset är också ett sätt för ett kommunalråd att sätta ett minnesavtryck på den stad som han har ansvarat för. Vad är det för fel på en guldklocka?

Huset i mitten är byggt i slutet av 1800-talet, av en tobaksfabrikant. Då låg det i utkanten av staden, nu inne i centrum.

Det gula huset till vänster, där hade tidigare Tekniska Verken sina kontor, innan de byggde ett större hus, lite längre ut från centrum. Inte lika vackert som det här, men helt ok, Det ligger vackert till i alla fall.

Tre hus, tre lager, eller flera egentligen. De två äldre husen, de har sin historia, sina lager,

torsdag 26 september 2013

tisdag 24 september 2013

Korsgång

Storm och återuppbyggnad

Mitt i korset. Utsikt mot Aspens äldreboende, Biskopsgården i ryggen. symboler i bilden? Hur ska det här tolkas? Helt upp till varje betraktare. Fast titeln kan ju en fingervisning. Eller inte.

torsdag 25 april 2013

Mina nya grannar

Det här är mina  nya grannar, herr eller fru Ringduva. 

De tycker att en liten etta mitt i stan är utmärkt.

Bostadspriserna är rätt så höga med tanke på läget, se de nöjer sig med en liten etta, med lägsta tänkbara standard.

Bostad är svår att få tag dessutom, bostadsbrist som det är.

De är glada att de hittade någonstans att bo överhuvudtaget.

söndag 26 augusti 2012

Dags att flytta?

En höstdag, för ett år sedan. Söndagspromenad kombinerad med veckohandling. Promenad först och sedan handlande. Ekkällan, byggarbetsplats, med en del färdiga hus och en massa som byggs.

Tittar på den stora byggkranen och undrar om den kan var något att fotografera. Jodå, tar en del bilder, börjar ta undan kameran. Då kommer en flock gäss flaxande, in från vänster i bild. In från höger kommer det en ballong svävande. Ska de mötas, eller kommer gässen att väja undan? Inte, de nästan flyger rakt in i ballongen.

Undrar vad de som sitter i ballongkorgen tänker?

Hittade ett register över Sveriges luftballonger, och just den här är listad som ej flygvärdig sedan flera år.

Ballonger, måste inte de besiktigas innan de tas upp i luften?


fredag 1 juni 2012

Tågresa för länge sedan

Många, många år sedan, då tågen alltid kom i tid och aldrig gick sönder, inte. Då var jag ute och åkte tåg. Någon gång på 80-talet.

Någonstans mellan Stockholm och Vännäs, förmodligen närmare Vännas än Stockholm. På den här tiden så tog resan även i bästa fall lång tid. Sommar, mycket varmt, inge luftkonditionering, fast man kunde öppna fönstren, varmt ändå.

Vid de här platserna satt en ung miljömedveten mamma, med ett barn som var väldigt kinkig, förståeligt nog, var ju väldigt varmt.

Iförd blöjor och en bomullsbyxa utanpå dessa. Ledsen och grinig, varmt var det och inte så mycket att göra. Barnet fick vatten att dricka, fortfarande ledsen. Övriga i vagnen på titta på mamman, tyckte väl att hon kunde ta upp barnet i famnen. Hade det varit vinter hade mor haft på sig näbbstövlar, var väldigt miljömedveten och hemvävd, verkligen. Ekologisk innan det ens var uppfunnet.

Så, till slut så gav vattnet effekt, blöjan måste bytas. Mamma tar av barnet blöjbyxan,, den i mjuk och behaglig bomull. Varvid blöjan blir synlig.  Det arma barnet är iförd en blöja i ylle! Ylle direkt på en liten barnkropp! Vad den måste ha kliat! Barnet drar en lättnadens suck och är sedan tyst.

Det vet väl alla att man inte kan ha ylle närmast kroppen. Kliar. Men inte denna mamma. En äldre dam som tittat medlidsamt på barnet de senaste timmarna utbrister med hög och indignerad röst:

Ylle närmast kroppen på ett barn! Skäms!

Vet inte om mamman hade vett att skämmas. Jag har sedan dess så och då undrat hur det gått för barnet. Om han blev miljömedveten eller om han som hämnd för denna barndom i ylle gör vad han kan för att förstöra miljön, typ gör allt för att Sveriges får ska utrotas och hugger ner skogar.