Arbeta måste man, åtminstone om man är jag. Inga pengar att leva för annars. Jag tycker också att med det man måste göra är precis som med det som är värt att göra, det är värt att göras väl. Dessutom, någon betalar mig för att mitt bästa.
Men varför i hela friden låter de mig inte göra mitt bästa? Mitt arbete, när jag går till det känns det som om jag går in i mörk dimma, den trycker och skvaver. Att den någon kort sekund skingras och att jag kan se något ljus skymta i fjärran som en ledfyr, det gör inte det hela bättre.
När jag är inne i denna dimma så har jag inte samvete att kontakta mina när och kära i dra in dem också i detta bisarra Stephen King-drama. Kan ni förstå varför jag är ilsk ibland?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar